Rasfakta Hovawart

Här följer lite rasfakta och kort historik om rasen Hovawart:

Namn i ursprungs- och hemlandet: Hovawart

Ursprungs- och hemland: Tyskland

Rasgrupp i Sverige: Brukshundar

Storlek: Mankhöjden för hanhundar skall vara 63-70 cm, för tikar 58-65cm

Färg: Svart, med eller utan rödgula s.k. tan-tecken (SMT), eller gulblont

Hårlag: Täckhåret skall vara kraftigt, rakt eller lätt vågigt och täcka så väl att den korta underullen inte syns.

Särskilda kännetecken: Hovawart skall ha kraftig och rektangulär kropp. Bröstkorgen skall vara djup och bred och benstommen kraftig, men helhetsintrycket får inte bli grovt och klumpigt. Huvudet skall vara kraftigt med bred och välvd panna; nospartiet skall vara lika långt som skallen. Ögonen skall vara mörka, men annan färg som harmonierar med pälsfärgen accepteras också. Öronen skall vara tämligen högt ansatta och bäras med den inre öronkanten tätt intill kinderna. Svansen skall vara lång, nå nedanför hasleden och bäras hängande; när hunden rör sig får svansen höjas man aldrig så mycket att den ringlar över ryggen. Hovawart skall vara orädd, uppmärksam, mycket arbetsvillig och energisk.

Ursprung, historia och användning: Hovawart (tyskt ord med betydelsen gårdvar) fanns beskriven redan under medeltiden, men om den moderna rasen är en direkt ättling till medeltidens gårdshundar kan inte fastställas bestämt. Det var främst i Sydtyskland som avelsarbetet med den moderna Hovawarten började under 1900-talets första år. Man eftersträvade exteriören hos de från medeltiden avbildade gårdshundar och inte minst vaktinstinkten. I hemlandet används Hovawart numera främst som skyddshund, men den har visat sig användbar även inom andra bruksgrenar. Den hålls även som sällskapshund men har brukshundens egenskaper och behöver därför få meningsfulla uppgifter. I Sverige hålls den främst som sällskapshund men har visat sig lämplig för både sök- och spårträning samt inte minst för lydnad. Rasen importerades till Sverige 1965 och klassades först som sällskapshund, men misstaget rättades snabbt till. Numera registreras 200 hundar årligen hos Svenska kennelklubben.
(Hundraser A-Ö, Renée Willes, 1992)